Känslomässig kamp och längtan efter inkludering

Hej alla,

Jag känner att det är dags för mig att öppna upp och dela med mig av något som har varit tungt att bära på. Just nu befinner jag mig i en situation där jag är vid liv, men känner mig inte som att jag lever fullt ut. Känslan av ensamhet är överväldigande och jag längtar efter att känna mig inkluderad i det sociala sammanhanget igen.

Jag har blivit bortglömd sedan jag blev sjukskriven för depression och har kämpat med att hantera allt som följer med det. Det är en konstant kamp inom mig, där en del av mig vill fortsätta kämpa och leva medan en annan del bara vill ge upp. Den inre kampen är utmattande och jag önskar att en sida av mig skulle vinna, oavsett vilken.

Jag vet att det här är en tuff tid för många, och jag är tacksam för alla som tar sig tid att lyssna och förstå. Kanske finns det andra här som också kämpar med liknande känslor. Om du har några råd eller bara vill dela din egen erfarenhet är du mer än välkommen att göra det.

Tack för att ni läste